Been there, done that

Personer som alltid visar sig ha gjort det man berättar om och helst lite bättre, värre, coolare än man nyss själv berättat. De måste dessutom påpeka detta i tid och otid. Aldrig får man ha en historia eller händelse för sig själv att berätta om utan alltid ska det kontras med något bättre, värre, coolare. Håll tyst och lyssna istället, det kanske är det som är själva grejen och inte nån jäkla tävling. Lyssna på mig och sitt inte egoistiskt och fundera på hur du ska kunna få ut något av det...

De som inte tror på en,,, "jag fryser" säger man men ingen sympati får man för det är trots allt inte lika kallt som när du och ditt gäng tältade och graderna plötsligt sjönk och elden slocknade och... "Jag är trott" säger man men ingen sympati för det heller för en gång satt ni uppe i tre dygn på en vaktpost och det var trötthet!

Lär er lyssna, det handlar inte alltid om VAD man säger så mycket som att få berätta och få ett erkännande om att man får ta den platsen och ha sympati, även om du varit med om värre så var det inte det som detta handlade om just nu, ta din tydliga roll istället för att backa och berätta om ditt egna värre öde

Martyren

Människor som går runt och tror att livet varit extra orättvist mot just dem, människor som skyller sitt beteende på sitt förflutna och sin barndom istället för att resa sig och göra något åt det. Folk som tycker synd om sig själv. Folk som tragglar om hur de inte kan hjälpa sig själv och sin situation utan bara klagar och ser sig själv som dömda till livets baksida. Människor som inte kämpar, gör det bästa av vad man har och e positiva.


Festens höjdpunkt

Folk som tror att de är festens höjdpunkt. Som tror att en fest är död tills de kommer, och som dör när de går. Som nästan känner ett slags ansvar att underhålla med historier, berättelser och diskussioner.
Dessa personer dyker ofta upp lite senare till festen, de konstaterar då snabbt att de tycker att det är för tyst, ställer eller sätter sig centralt så att alla ser och hör dem och börjar snacka i högre ton än de övriga i rummet. Alla tvingas lyssna och när pratmakaren äntligen slutar så sitter alla chockade och undrar vad fan som hände,,, personen tolkar detta som att människorna är tråkiga och tar åter spotlighten, riktar den på sig själv och fortsätter sin vandring i ego land.
...och sen går ni hem och tänker att vi är tråkmånsar som säkert är evigt tacksamma för sonna sådana som du som livade upp festen,,, kanske känner du dig också lite trött efter denna ansträgning,,,, kanske känenr du dig också som en vänlig människa, som trots att det är krävande för dig, så gör du det så gärna, för vår skull (?)
Fy för för er!

RSS 2.0